Smidesrörelse

En smidesrörelse i Björsäter

Källa ”Björsäters andra sockenbok” av Sten Eskilsson.
(Viss rättelse har gjorts.)

Den 30 april 1982 upphörde verksamheten vid Einar Dahlbergs Bil & Mekaniska verkstad. Därmed sattes punkt för en gammal hantverksrörelse som började 1902, när smeden K W Dahlberg flyttade till Björsäter. Han var född i Östra Ryd den 7 april 1879. Hans första smedja var Blidsäters gårdsmedja, som låg i närheten av Klockarebacken. Det var en mycket enkel smedja, luftbälgen var väl det enda tekniska hjälpmedlet. Familjens bostad var också enkel. Han hyrde en liten lägenhet i en stuga som hette Berg. Berg var i sig själv ett litet hus, 5,5 x10,3 m, men var bebott av tre olika hushåll. Madam Berling, som hade sålt huset till Viktor Pettersson, bodde i en kammare ovanpå. På nedre botten bodde Pettersson själv med familj i ett rum och litet kök, och där hyrde också Dahlberg en lägenhet om ett rum och litet kök. 1905-1906 byggde han ett eget hem, Nyborg. Han hade tidigare byggt en enkel smedja som byggdes om 1922 och förnyades så att där omsider inrymdes mekanisk hammare och andra moderna hjälpmedel och transmissioner. Här utförde smidesmästare K W Dahlberg sin livsgärning, här lärde han sina söner smideskonsten och här lärde han med hårda nypor upp många smeddrängar. Vagn- och kälksmide var en stor sak för jordbruket och när de bredlötade vagnarna omkring 1920 blev i lag påbjudna, så kom en högkonjunktur för smeder och hjulsnickare. Tidigare hade man kört med smala hjulringar, men lagen föreskrev tre tum (7 1/2 cm) breda järnringar. Bestämmelsen var till för att skona vägarna. Innan järnringen lades på, måste den nogsamt värmas, och det brann i trälötet när ringen lades på och kallnade. En stor beställning kom nar bröderna Claesson 1925 arrenderade Ekenäs. Då fick Dahlberg göra åtta stycken arbetsvagnar för parhästar. Det var komplett arbete med stång och svänglar, flakåke och kärrstegar. Men han utförde även finsmide. När klockstapeln vid Örtomta kyrka omkring 1925 renoverades gjorde han de spiror som finns ovanpå taket.

Många jordbruksredskap gjordes i smedjan; slätsladdar, idealsladdar, plogar reparerades, spett och borr vässtes. På 1920- och 1930-talen byggdes flitigt i Björsäter och byggnadssmide var en stor sak. En oerhört viktig sak var skoning, dels av hästar och dels av oxar. Hästskorna köptes väl från Häfla Bruk, men oxskorna smiddes på platsen. När det var tid för vinterskoning kunde många par oxar komma oanmälda. En morgon när smedjan öppnades, var det 14 par oxar uppbundna runt stall och smedja. Vid skoning föstes oxen in i en s k skospilta, och så snart han kom in dar blev han ”nödig”, och det övergick alltid i diarré. Om man hade ett ärende till smeden, så fick man dröja med ärendet tills han hade tid att lyssna. Både mäster och drängar hade ett hårt och svettigt arbete, dagsverket började kl 06.30 och slutade kl 19.00. Var det brådskande, kunde mäster börja redan kl 05.00 på morgonen. Men när man kl 13.00 på lördagsmiddagen hade ordentligt städat i smedjan så följde helgfrid.

Vid sidan av sitt hårda arbete var Dahlberg även engagerad i annat. När sjukkassans tillgängliga protokoll börjar 1909 var han ordförande och som sådan kvarstod han till 1917. När Björsäters musikförening bildades 1906 var han också med, han spelade althorn till föreningen upplöstes 1917.

När K W Dahlberg av ålder och trötthet lämnade sina smidesverktyg tog sonen Nils över rörelsen. Från 1947 till 1965 var han smidesmästare, men då var arbetet till stor del rörinstallationer och svetsning.

Efter Nils död 1965 skingrades alla de hundratals redskap som hörde till smedjan vid en auktion. Brodern Einar använde sig av smedjan i sin egen rörelse under ytterligare 17 år då han vid en ålder av drygt 75 år valde att avveckla sin verksamhet.

Dahlbergs verksamhet hade varit till stor gagn för ortens lantbrukare.

Comments are closed